Insändare i Frihet, #5 2013
Etikett: Björklund
Kunskapssamhällets krav eller Varför Björklund har fel
(en rubrik i sann Jonatan Hermansson-anda)
Som ni alla nog känner till vid det här laget, skriver jag just nu min kandidatuppsats om beslutet att avskaffa den allmänna högskolebehörigheten. Jag pratar ofta med unga om detta och vill gärna höra hur de tänker. Det är förstås olika hur de resonerar, och det är också många som faktiskt inte har koll på konsekvensen av sina utbildningsval. Och trots en mycket hög ungdomsarbetslöshet tror man att man själv kommer få jobb. På ett sätt är det skönt att höra att de inte är nedslagna, för det blir ju förstås ingenting bättre av, men samtidigt blir man nästan provocerad av att de inte inser vilken framtid de går till mötes som det ser ut nu, och kanske i synnerhet de som valt en väg som inte ger dem möjligheten att studera vidare om de inte skulle kunna få jobb inom det de utbildat sig till.
”Varför kan man inte bara få välja själv? Alla kan inte bli akademiker!” är det man oftast hör från politiska motståndare i den här debatten. Jag vill ta tillfället i akt och bena lite i situationen, och förklara vilka problem jag ser med detta (och det här blir en salig blandning av statsvetaren Lisa och socialdemokraten Lisa, men det är okej för det här är min blogg och inte min uppsats):
1. Arbetsmarknaden idag är inte lika tydlig som den var förr. Behovet av generella kunskaper, sammanhang och ett ”helhetstänk” är större idag och jobben är på många sätt mer mångfacetterade. Utan högskolebehörigheten riskeras återvändsgränder som kan undvikas, vilket är en vinning både för samhället och individen i form av förebyggd arbetslöshet.
2. Kraven på kunskap förändras och ökar idag snabbt. Den generella utbildningsnivån har de senaste 50-60 åren höjts väsentligt och det har varit en viktig faktor för Sveriges ekonomiska utveckling. I en tid av snabbt ökande kunskapskrav är det rent utsagt oansvarigt att som regering sänka ambitionerna och nivån för de allmänna kunskaperna i skolan.
3. Skolans uppgift bör inte enbart vara att producera arbetskraft åt samhället. De allmänna kunskaperna (som i princip är de som ger högskolebehörighet) är viktiga även ur ett perspektiv av medborgerligt deltagande i samhället. Det handlar om att kunna sätta in sig själv och samtiden i ett historiskt och kulturellt sammanhang, att ha kännedom om hur samhällets instanser fungerar och hur man påverkar detta, att kritiskt granska och analysera m.m.
4. De som drabbas av detta är de som redan är utsatta i systemet. Det är de skoltrötta, de som har svårt för ett eller flera ämnen och de som kommer från icke-studievana miljöer. När regeringen, med Björklund i spetsen, hävdar att det är upp till individen vilka kunskaper hen behöver avsäger man sig samtidigt på ett sätt ansvaret för dessa människors framtid- gemene 15-åring kan inte själv tvingas avgöra vad den kan tänkas behöva för kunskaper på en framtida arbetsmarknad. Det kan möjligen inte heller regeringen fullt ut, men den har i vilket fall betydligt bättre möjligheter att se i vilken riktning arbetsmarknaden drar sig- och det är idag inte mindre kunskaper, utan mer, som behövs. Regeringen har ett ansvar att skapa goda förutsättningar för de individer som verkar och ska verka i samhället; att sänka kraven är att lura ungdomar. Förslaget om 1-årigt gymnasium ska vi inte ens tala om…
Avslutningsvis vill jag påpeka att jag absolut inte tror att en återgång till allmän högskolebehörighet kommer lösa alla problem. Den svenska skolan har många utmaningar- det handlar om läraryrkets sjunkande status och lärarutbildningens kvalitet, för stora klasser, hårdare krav men minskade resurser, ökade klyftor, kunskapssamhällets ständigt föränderliga krav osv. Men en sak vet vi säkert: sänkta ambitioner är inte svaret på något annat än frågan ”Vad vill Björklund med den svenska skolan?”
Lisa Enquist 