Vad är vinst?

Den absolut hetaste politiska stridsfrågan har sedan ett drygt år tillbaka har varit den om vinster i välfärden. Till stor del har dock debatten rört sig inom och runt socialdemokraterna, som krävts på svar kring hur man vill lösa detta. Någonstans står tydligen en majoritet av väljarna bakom en välfärd utan vinster (?), men ändå är det bara S som levererat en pragmatisk lösning på problemet.

Men vad är egentligen problemet? Det är här jag går vilse i debatten. Vi hör de som förespråkar förbud och tvångskommunalisering å ena sidan, och de som slåss med näbbar och klor för företagens rätt att verka på sina egna villkor å andra sidan. Vinsten är i huvudfokus. Men jag ställer mig frågan: vad är det egentligen vi vill angripa? Vad är pudelns kärna?

Välfärden är underfinansierad. Resurstillströmningen till välfärdsektorn har strypts åt mer och mer under flera decennier. Att fortsätta minska resurserna i en redan så nedbantad sektor riskerar att försämra kvaliteten ytterligare, och kan på sikt leda till att människor tappar förtroendet för denna och istället tecknar privata tilläggsförsäkringar (de som har råd, alltså).

Vi har ingen verklig valfrihet idag. Storföretagen dominerar, och levererar på vissa håll högkvalitativ vård och omsorg. På andra håll raka motsatsen. Så även kommuner. Och man profilerar sig med ”trygghet”, ”respekt”, ”bra bemötande” och ”värdighet”. Jag tycker det är skamligt att man kan få profilera sig såhär- alla dessa saker är ju absolut minimum för en bra vård och omsorg! Alternativen som finns är för lika varann, och är du inte nöjd så är det fritt fram att byta. Problemet är att valfriheten inte bara är en härlig förmån; den sätter också brukaren, som ibland kan vara väldigt utsatt pga sjukdom, ålderdom etc, i en position där man ska vara lika lättrörlig som i valet av tandkräm eller schampo.
Vård och omsorg är inte tandkräm eller schampo. Att välja vårdboende är inte som att handla på ICA. Marknaden kan gärna få tjäna oss med dess funktioner vad gäller konkurrens och effektivisering, men den ska aldrig få styra oss.

En verklig valfrihet skulle vara att jag som medborgare får påverka innehållet. Det kan till exempel göras genom Göteborgsmodellen, där du själv får välja vad du ska använda dina hemtjänsttimmar till. Det kan också handla om ett större utbud av äldre-och vårdboenden med olika profiler; t.ex. För musikintresserade, för folk med husdjur, för personer som gillar hantverk etc. Men framför allt handlar det om att du måste kunna påverka vad du får, även när du är missnöjd. Upplever du problem ska inte den första lösningen vara att byta till en annan utförare- i första hand bör man såklart få hjälp att åtgärda problemet där man är just då. Att personalen alltid kommer en halvtimme för sent när du vill gå upp på morgonen kommer inte nödvändigtvis förändras för att du byter utförare. Det kan finnas strukturella, arbetsmiljömässiga problem som förhoppningsvis går att åtgärda, men när brukarna tvingas ”välja med fötterna” hänvisas man till att byta om det inte passar. Det är ett tankesätt jag tycker vi måste bort från. Oavsett utförare måste utgångspunkten vara att medborgaren, brukaren, ska kunna påverka vad som sker utan att rycka upp sina rötter och vandra vidare vid problem.

Jag ser positivt på tydligare och hårdare krav inom såväl skola, vård och omsorg. Det är ju våra skattepengar de bedriver verksamhet för! Däremot ställer jag mig negativ till förbud mot att göra vinst. Inte för att jag tycker att storföretagen ska få leka affär med våra skattepengar, utan för att jag tycker att det känns märkligt att verksamhet som fungerar bra och som alla parter är nöjda med inte ska kunna få ta ut vinst när de lyckas med det. Dessutom: Problemen som uppstått beror inte på själva vinsten- hur kan man isåfall förklara att vårdskandaler uppstår även hos kommunala utförare? Således kommer vi inte åt problemet med ett vinstförbud.
Underfinansieringen, som ger upphov till problemen, beror däremot på de nedbantningar av den offentliga sektorn som privatiseringarna bidragit till. Det är därför viktigt att det offentliga ställer höga krav och också tillför resurser för att uppnå dessa; varken kommunala eller privata utförare ska tvingas försämra vårdkvaliteten på grund av resursbrist. Det ska vi inte heller tolerera.

Notera: jag försvarar inte de som levererar undermålig vård och sedan tar ut storvinster som de dessutom inte ens skattar för i Sverige. Jag ställer mig på medborgarnas sida. Och deras intresse är bästa möjliga vård och omsorg för skattepengarna, eller hur? Bra, då kan vi sluta snacka vinstförbud och börja prata om välfärdens verkliga problem istället.

Några konkreta reformförslag:
– Ökat brukarinflytande på alla nivåer; innan, under och efter val av utförare ska man kunna påverka vad som händer och hur det händer. Man ska aldrig förpassas till att fly när man är missnöjd. Göteborgsmodellen.
– Fler olika profiler på t.ex. Äldreboenden: här borde kommunerna gå i bräschen. Utifrån lokala förutsättningar kan man erbjuda olika alternativ.
– Insyn är en självklarhet. Offentlighetsprincip och meddelarfrihet pronto!
– Mer resurser och ökad personaltäthet- här krävs storsatsningar inte minst inom skolan för att säkra framtidens kompetensförsörjning
Och för att ovanstående ska bli möjligt… Fler arbetade timmar! Och det lyckas vi med genom
1. Bättre matchning- fyll gapet mellan de arbetslösa och de lediga jobben
2. Rätt till heltid
3. Bättre arbetsmiljö: inga delade turer, fler och bättre hjälpmedel, möjlighet till kontinuerlig kompetensutveckling
4. 90-dagarsgarantin: unga ska inte gå arbetslösa i mer än max tre månader
5. Jobbskapande åtgärder som t.ex. strategiska satsningar på bostadsbyggande, innovation och miljöanpassning

(Och en ny regering. Tack för mig!)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s